Eivor "Gullan" Sydowsson

Min underbara älskade Gullan.......
det har gått knappt 4 månader sen du lämnade oss och det känns fortfrande lika jävla overkligt
Jag kan på ett sätt inte förstå att du är borta och det gör lika ont varenda gång jag inser att det är så.

Jag minns när jag hos dig som barn varje dag. Du stog där halv 7 varje morgon vid busshållsplatsen och väntade på mig, Sen gick vi hem till dig och åt frukost. Jag fick bestämma och då var de rostat bröd o varm choklad. Sen var skolan igång, du lärde mig läsa, skriva, räkna och engelska så jag hde stort försprång när jag väl började skolan. var hos dig i många år och roligt hade vi, alltid ute och igång...  Vi har så många fina minnen ihop från barnsben tills nu. Jag tror inte att jag insåg att samtidigt jag blev äldre blev du det med. Men ditt humör var alltid i på topp och alltid lika uppmärksam på vad man sa. Minns alla våra fika stunder eller alla gånger vi satt och pratade vad som hände runt omkring. Ibland undrar jag vad jag skulle gjort utan dig, alla skratt du gav alla tårar du tröstade och allt bra du sa, Drömmer om dig ofta på nätterna, undra om du kanske finns här på något sätt?

Du hade blivit så glad över att jag hade flyttat och jobbat nära dig.. Jag hade kanske t.om hade fått ut dig  en sväng.
Ingenting är sig likt, vill så ofta och gärna bara springa upp på en kaffe eller ringa och tjöta lite skit. Jag tror inte att många fattar hur mycket du betydde för mig och oss. Du var en sån mittpunkt. En som alltid fanns och skulle finnas där, likaså som vi gjorde för dig. Nu när jag kikar upp till din lägenhet är det bara tomt, så som jag känner nu. Att en människa kan påverka och saknas en annan människa så mycket... 

Små fnissar ibland åt  alla gånger vi färgade ditt hår och du va lika otålig varenda gång med hur länge färgen skulle sitta i, -är de klart snart? -är det klart snart? hann knappt sätta i färgen.. du var väll för go..  Jag minns när jag skrev om dig i min engelska uppstats på gymnasiet -People I admire. Och det gjorde jag verkligen, beundrar dig för allt du orkat med i alla år. inga många som klarat av det.

Men du vet hur mycket jag älskade dig och jag vet hur mycket du älskade mig men det är orättvist att människor som inte är sjuka bara ska få gå bort. Vi skulle ju fårga håret på söndagen o allt.. undra vad du tänkte om du hann tänka om du hade ont eller vad du kände. Den dagen jag fick veta på  på jobbet att du var död var en blockering, suddigt och konstigt. Ena sekunden vispade jag välling andra sekunden låg jag ute på altanen och fick ingen luft. Sen åkte jag hem och där hemma var det lika konstigt, sen skulle man välja kista allt gick så fort. Tror tt jag "blockerat" sorgen på ett sätt, kommer alltid vara ett hål som inte går att täppa igen.

Det finns ingen som kommer vara eller bli som du. och du går runt,runt,runt i mitt huvud om dagarna.
Du skulle se vilket fint kort och ram jag fick av Vivi utav dig. Sitter ofta och pratar med de men ingen som svarar tillbaka..
jag hoppas att vart du än är att du har det bra och slänger ett vakande öga åt mig då och då...
Så länge jag minns lever du.
Älskar dig Gullis

v  http://www.youtube.com/watch?v=c5IIXeR5OUI  v

Kommentarer
Postat av: vivi

"ska vi ta oss ett bloss?"

- haha alltid! saknar dig Gullan, fanns nog ingen bättre människa. där var man alltid välkommen, oavsett. härligt skratt asså, vad vi ändå gjorde för bus.

2009-04-06 @ 23:43:48
URL: http://burny.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0